V. 27

10 juli, 2016 av theconnemara

Måndag:
Skritt- o travpromenad på grusvägarna.

Tisdag:
Vila här tror jag?

Onsdag:
Vila. Falsterbo Hunting! Och lite shopping:

Torsdag:
Bytte häst med stallkompisen. En lång skritt o travrunda med trimmande, lilla araben jag red är en pigg sak 😀

Fredag:
Första gången vi red ner till sandslingan vid Kävlingeån för att galoppera. Jättespänd (!) och ingen bra känsla. Fick till stor del bli kort tempo o noggrann ridning.

Lördag:
Trimmade lite hemma i hagen. Klisterridbyxorna från Falsterbo (MGS helskodda med silikon) gjorde nytta och jag kunde faktiskt rida igenom vänstergaloppen lite grann och kände mig jättestolt, haha. Men hittade inte alls tillbaka till känslan från senaste träningen utan Tiger var även här spänd.

Söndag:
Connemaratävlingar i Björbäck tillsammans med New Forrest på deras Riksutställning. Working Hunter Pony (plac 3/6 med drygt 74 %), Ridklass (plac 1/7 med 80 %), utställningsklass (plac 3/3 med 88888 = 40 p och första Guldbelöningen!).

Publicerat i Dagens äventyr! | Leave a Comment »

V. 26

3 juli, 2016 av theconnemara

Måndag:
Vila. Klippte lilla hästen för första gången sommartid efter att ha testat lite på halsen i lördags. Klippte allt utom nedanför ganaschen, ansiktet och halv benen. Benen ryker dock så fort jag får tid över igen. Han har inte ärvt sin mors sammetslena päls utan sommarpälsen är rätt grov och lång, så det kändes faktiskt som att det gjorde en del nytta. Vi har inga insekter hemma (öppet) så det kändes värt att testa nu när han går lite mer.

Tisdag:
Dressyrträning för Anna inkl ridning. Så glad jag jag helklippte! Lite svettig under tränset och sadelgjorden och inte mkt berörd alls av träningen fastän han fick lite mer krav på sig under Anna. Den härliga galoppen satt i sedan förra veckan, coolt! För första gången när jag sedan red kunde jag göra annat än att bara försöka behålla galoppen och inte klamra mig fast för glatta livet. Jag kunde typ sitta rakt upp o ner och inverka lite också 😀 Vi fick till några helt okej hörnpasseringar också där jag kunde korta galoppen m yttepyttelite öppnatänk något språng innan och vända runt i framåtläge, skitcoolt o jättekul!

Onsdag:
Vila

Torsdag:
Springrunda med stallkompisen inkl matte 🙂

Fredag:
Liten uteritt på grusvägarna o fortsatte testa stallkompisens sadel.

Lördag:
Terrängträning på Revinge för Ted Velander.

Söndag:
Uppridning för fälttävlansmärket på Revinge för Ted. 90-bana med 13 hinder. Vi hade 1 stopp och blev godkända.

Var planerat en lugnare vecka och han kändes jättebra på dressyrträningen och fräsch o fin under helgens terräng, härligt!

Publicerat i Dagens äventyr! | Leave a Comment »

V. 25 P&J, terräng och galopp!

26 juni, 2016 av theconnemara

Måndag:
P&J i Öved. 70 cm felfri. Alltid lika trevlig och välarrangerat i Öved! Jag var lite nojig på framridningen (när är jag INTE det?!) o tyckte inte han kändes helt prima men i själva verket vet jag ju att han bara inte är framför skänkeln 😉 Var fast besluten om att bara låta honom göra en lätt liten runda utan o hålla på o jaga honom så struntade faktiskt lite i det. Hoppade fram 6 språng inkl lilla hindret och sedan skuttade vi runt okomplicerat. En snäll funktionär filmade och det fanns fotograf (Sara Lindberg) på plats!

Tisdag:
Vila.

Onsdag:
Terräng med Sabrina på ryggen, fick ett eget inlägg tidigare i veckan. Superfin!!

Torsdag:
Handhäst på grusvägarna.

Fredag:
Provade stallkompisens dressyrsadel, en helt bomlös Hidalgo Island Stockholm, och trimmade lite på ett fält bakom oss. Kändes helt okej till jag fattade galopp. Då hade jag återigen en ny häst?! Vi kunde galoppera och det var så himla kul 😀 Vet inte om det berodde på att jag kunde sitta bra i galoppen i den sadeln eller om det berodde på sadeln i sig. Mindre kul att dragkedjan på mina nya, redan djupt älskade, ridstövlar sprack 😦

Lördag:
Åkte till ett naturreservat mellan Harlösa och Öved för att galoppera med en vän som kunde vägarna där. Magiskt ställe med km-långa gräsvägar! Vi red en runda som även innehöll en hel del grusväg och galopperade mycket i lite lagomt tempo. Jag kämpade hårt med att rida som Sabrina o bara vara lätt i handen o följsam och Tiger var så nöjd och fräsch o fin! En sträcka galopperade vi fort och för första gången i sitt liv blev Tiger inte rädd för sin egen skugga utan tyckte det var SKITKUL 😀 Drygt 40 km/h kom vi upp i, dvs 680 m/min (kompisen var långt framför trots att hennes häst gick rätt långsamt, haha) o Tiger kändes fortf lika fräsch i slutet av sträckan och när vi bröt av. Efteråt åkte vi till Krankesjön o badade med hästarna, Tigers första ”nästan inte nudda botten”-bad och han firade med att smita rakt ut på Revinge för att rulla sig i en sandgrop, väldigt nöjd med sig själv 😀

Söndag:
Stallkompisen tömkörde hemma i hagen.

Nästa vecka väntar märkestagningskurs för fälttävlanskortet hos Ted på helgen och förhoppningsvis ett dressyrpass hos Anna 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Veckorapport | Leave a Comment »

Liten grå blir terränghäst!

22 juni, 2016 av theconnemara

31 maj fick Tiger hoppa vanliga banhoppningshinder med Anna första gången. Över en bom och ett språng på ett litet kryss så hade hon gjort hopphäst av honom. Som att vända på en hand! Och vad han gillade det 😀 Han hoppade några små hinder i följd och såg ut som den där ascoola hopphästen jag tänkte att hon kanske kunde plocka fram på en säsong eller något. God avel när den är som bäst, bara för proffs att visa så gör hästen. Ett gott råd: ta hjäp av någon som även kan rida hästen.

Idag var det dags för Tiger o bli terränghäst med Sabrina. Jag skrev ju att jag var missnöjd med galoppen i Gärds, eller allmänt har jag svårt o hitta en bra galopp om vi inte är ute o busrider i skogen o Tiger är lite på tå av sig själv. Jag upplever att han är lite lång och loj och jag gör mitt bästa för att inte jaga på eller släppa iväg eller en massa annat dumt men i det där läget kommer jag liksom inte vidare. Ibland känns det som att man hade kunnat jämföra känslan Sabrina ger när jag tittar på när hon rider som att hon flyger som en liten vante efter hästen… På ett positivt vis! Hästarna blir pigga o glada och bara är sådär himla framför skänkeln och hon bara följer med o stör dem inte det minsta. Den känslan vill jag ha!

Tiger såg himla snygg ut när hon travade fram men direkt när hon började galoppera fick jag den där ångestklumpen i magen igen. Försökte verkligen titta vad hon gjorde och det var ju banne mig inte mycket. Slinga efter slinga som Tiger fick hoppa såg han snabbare o gladare ut, haha. Som vanligt var han helt okomplicerad på hinder o hoppade bla grav med stock över, hinder innan o efter vattnet, en liten ponnyspets (jag som alltid säger att jag aldrig vill hoppa spets, nu har Tiger gjort det iaf ;)), en djup grav in i en halvcoffin o en sunken road efter en liten titt innan han förstod. Efter sista rundan frågade jag om hon inte hade väldigt lite i handen, det hade i alla fall sett ut så, vilket stämde. Jag bara tänkte ”Jag MÅSTE sluta dra i tyglarna!”. Jag har hållt rätt mycket i dem för jag har trott det blivit framstupa sidoläge annars typ, men det var det ju inte öht nu så nu var det nog dags o släppa den idén.

Sedan fick jag hoppa upp o rida en liten slinga med 4 hinder. Och Oh My God vilken liten terränghäst hon gjort av honom ❤ Jag lät bli att dra i tyglarna och Tiger sprang på helt av sig själv och bara hoppade av med så himla fin bjudning, det var ju bara att åka med! Återigen som att vända på en hand. Från att jag har tänkt att han är inte alls i bra kondis och jag kan inte rida utan han bara känns tung o vi skulle ju aldrig orka oss runt en H90 på ett trevligt vis till att bara känna att det här kan vi ju göra i en evighet (nästan :D)! Så himla glad att vi fick sådan bra hjälp, woho!! Ett gott råd igen: ta hjälp av någon som även kan rida hästen 😉

Mer info om Sabrina finns här: http://www.soderbergstables.com/

Några små klipp:

Tigers titt på sunken road 😀

.

Publicerat i Dagens äventyr!, Fälttävlan, Träning | 4 Comments »

V. 24 P&R och första terrängträningen!

19 juni, 2016 av theconnemara

Tänkte försöka göra små översiktliga veckorapporter över vad vi pysslat med under veckan som gått.

Måndag:
Övade program på grannens fält som var nyslaget, lyx att få rida där! Red i hoppsadeln och det kändes helt överkomligt o lilla hästen var en stjärna i att hjälpa till.

Tisdag:
P&R i Öved. LC:2 65 %. Första ”tävlingen” på år och dag. Senast vi red program var nog för 6 år sedan typ och på den tiden blev det totalt pannkaka på banan. Jättenöjd med vår insats! Galoppen kändes lite sämre än väntat men resten bättre än väntat o det var fina fattningar. Guldstjärna till oss!

Onsdag:
Körde till Revingehed utanför Harlösa och galopperade på vidderna bokstavligt talat. Hästen kändes fräsch o fin och vi kunde galopper både länge (över 3 min) och fort (över 600 m/min) när vi hade lite mer plats. Avslutade med en kalasfin högergalopp där han var fint framme till vänstertygeln hela sträckan. Han blir annars gärna kort o byter till vänster galopp så fort han blir lite trött eller tittar till på något. Första gången vi galopperade mera utanför Öveds kuperade små stigar.

Torsdag:
Promenad på grusvägarna hemma direkt efter mitt nattjobb. Tar Hassö på orden med att skritta på hårt underlag dagen efter lite hårdare arbete, här läser ni det tydliga inlägget: http://ponnymamman.se/okategoriserade/2417/

Fredag:
Första terrängträningen sedan förra/förrförra? året. Fick följa med Anna och Sabrina till Gärds och maken till okomplicerad häst finns ju inte. Han stannade en gång på en vattenfylld grav med stock över vi båda inte alls fattade hur vi skulle komma över innan vi gått fram o tittat på den 😀 Jag var missnöjd med min känsla i galoppen men inser i efterhand att herregud, jag får skärpa mig lite där faktiskt. Rom byggdes inte på en dag! Hästen var pigg o glad, galopperar av sig själv, hoppar allt jag styr mot tryggt o säkert, svarar framåt när jag ber om det och hoppar av på tidiga avsprångspunkter också om jag vill det. Pulsen var dessutom lägre än när vi är iväg o galopperar så konditionen kanske det inte är så stort fel på trots allt?

Lördag:
Fick låna stallkompisens lilla arab o red ut med Tiger som handhäst 1.5 h på grusvägarna. Mest skritt o några snuttar trav. Tiger är en pärla som handhäst! Gick mycket som handhäst när jag bodde i Lund då han fick följa med mamma o hennes häst i veckorna. Efter att han klivit över snöret (jag la zero uppmärksamhet på honom utan försökte klura ut hur jag skulle rida den lilla arabdamen hela rundan), stannat, sträckt ut frambenet rakt fram med nosen i bringan under benet så knäppte jag snöret i ringen vid ganaschen. Så mycket kontroll behöver man över min lilla hund… Platinastjärna till Tiger ❤

Söndag:
Hade bestämt mig för att galoppera över bommar hemma i hagen och skjöt upp ridpasset hela dagen för att jag tycker det är så himla svårt att galoppera, blärk. Longerade lite innan och då kunde han ju faktiskt galoppera över bommar på 3/4 av volten varav de i mitten var ”studs”. Nog fasen skulle det gå med ryttare också då! Och ja, det gick faktiskt. Inte världens bästa alla gånger men nog fasen kunde jag faktiskt bara sitta o slappna av utan att han föll isär helt och bröt av. Men nu saknar vi ännu mer dressyrpassen hos Anna. Varför hinner man inte träna minst 2 ggr/vecka för??

Nästa vecka står P&J, terrängträning med Sabrina och eventuellt en galopprunda i midsommarhelgen på tur!

Testar o lägga in en länk från Instagram på en snutt från terrängträningen:

 

Publicerat i Veckorapport | Leave a Comment »

Öved P&R – LC:2

14 juni, 2016 av theconnemara

20160614_172922.jpg

Idag var vi på P&R! Herregud vad konstigt det kändes att inte vara funktionär?!

Har ju en liten förhoppning om att kunna starta fälttävlan någon gång framöver men har en del hang ups o avverka innan dess. En av grejerna är att ha ridit ett dressyrprogram och en hopprunda innan vi startar en hel fälttävlan. Helst även en terrängrunda men det är ju lite färre tillfällen tyvärr. Tycker det känns onödigt att bara kasta sig in i allt på en gång. Känns mer schyst mot oss båda att återigen få testa på de olika bitarna var för sig i lugn o ro. Ju mer igång Tiger har blivit desto mer stressad har jag blivit av detta, vill liksom bara ”ha det gjort” så att vi helt kan fokusera på att åka på träningar o sedan när de börjar kännas bra fundera på o anmäla till H90.

Vi var i Öved och de var snälla o lät mig starta först dvs kl 17.00 så jag skulle hinna hem till mitt nattjobb, så tacksam! Allt gick på gräs och dressyrbanan var på det ”vanliga” stället där de brukar ha två banor när de ha sin årliga fälttävlan (jag har ju självklart varit där o ”förberett” mig inför eventuell start i några år med att kolla in hur det funkar o gått terrängbanan alla gånger, haha). Tiger är numera broddad året runt med låga vinterbrodd o det räckte bra efter lite regnande. Eftersom det regnade så sadlade jag hemma (vilket jag numera alltid gör när vi åker i väg korta rundor) och anlände drygt 30 min innan min start. Swishade (vad jag älskar Swish!) betalningen för klassen i det lilla sekretariatet där man också parkerade bredvid och lastade ut den lilla odågan som faktiskt sparkade lite i transporten medan jag tog på mig stövlar o hjälm. Visste inte att han kunde det?

16.41 skrittade jag iväg. Red fram lite, på en först väldigt spänd liten grå, och var mycket nöjd med att allt mitt slit med att lära mig sluta stressa upp mig över att allt går så dåligt äntligen gett lön för mödan. Inte en enda gång kände jag ”gud detta går inte!!” i ren panik ni vet när man blir sådär helt förlamad. Så kände jag över precis allting (även att bara klättra upp barbacka hemma för att skritta en runda i grimma) till slut sommaren 2014 när Tiger senare visade sig inte vara fräsch och allt bara gick åt helvete. Var dock glad att jag bytt tillbaka till att rida i hoppsadeln, har lättare att sitta i den i galoppen.

Mitt enda fokus för dagen var att ge Tiger en trevlig upplevelse. Dvs jag skulle verkligen, verkligen försöka att slappna av, hålla om med benen o stötta honom utan att klämma och försöka att inte bli fast i handen om (när ;)) han vill bli lite framtung. Så jäkla nöjd med att det faktiskt kändes riktigt bra! Alltså inte bra, bra men verkligen som att jag kommit ur den onda cirkeln helt. Flera gånger kom jag på mig själv med att bli lite (mer) spänd och bara ”Nä, nu gör vi såhär istället” och det funkade! Och den lilla stjärnan till häst ställde som vanligt upp o bjöd bla på jättefina galoppfattningar, och försökte göra en extra i början i traven, haha. Hela travbiten kändes rätt bra faktiskt för att vara oss, skritten kändes såå låångsam men jag vet ju att mitt problem är att jag stressar honom hela tiden så jag lät det vara o det såg inte så illa ut som det kändes på filmen (vi blev filmade, tack!). Galoppbiten kändes väl sådär men va fasen, inga avbrott i alla fall!

Efter ritten kom domaren ut o pratade o det hon poängterade mest var att jag inte hade honom tillräckligt igenom i högersidan o inte ställde ordentligt åt höger på böjda spår som volter o hörnpasseringar. Det är vad jag normalt sett har svårast för o speciellt nu när han börjat ha vänsterbogen på vift istället så har jag nog rätt dålig koll på vad som är lagom. Fick trava lite på en volt med hennes guidning o då blev det snabbt bra o han kändes helt jämn när jag travade av efteråt! Kändes bra iaf, som om det mest var jag som inte red ordentligt o inget som ”inte gick” att rätta till. I övrigt var det att bakbenen skulle komma in lite mer o nacken lite upp så nosen kom fram, nähä liksom 😀

Poängen o kritiken stämde bra med känslan även om jag tyckte det var höga poäng, haha. Men LC på P&R är de ju snälla. Kändes bra oavsett alltihopa, jätteglad att jag vågade anmäla! 65 % fick vi ihop. Ett betyg var 5.5 och det var galoppvolten i höger galopp med kommentar ”Ställ igenom innersidan” o sen fick vi 7.5 på förlängd steglängd i traven och övergången till mellanskritt efter travdelen. Höger galoppfattning var också 7.5 med kommentaren ”Mjukt” och vänster galoppfattning var 7. Resten 6, 6.5 o 7.

20160614_204849.jpg

Är kass på att fixa med filmer så ni får helt enkelt se filmen i 4 delar på instagram här: https://www.instagram.com/theconnemara/

Publicerat i Dagens äventyr!, Dressyr, Tävling | Leave a Comment »

Stefan Andréasson – Hälsa & Helhet

12 juni, 2016 av theconnemara

Lördag 14 maj var det alltså dags för ”sista” besöket för o kolla upp Tiger. Jag tänkte att han kommer väl inte hitta ngt direkt nu när hästen är frisk o börjat komma igång men det skadade ju inte o kolla när osteopaten Stefan (http://www.helsaohelhet.se/hast/) ändå var nära. Ängelholm är ju bara 1 h bort.

Tiger fick trava på rakt spår o vända runt på en liten volt o sen fick han sin dom direkt. Något som matte inte riktigt fattade (jag är bättre på helheten än detaljer kan man säga, haha) med det innefattade iaf korsbenet och Tiger hade typ ischias i sitt höga bak ben. Ärligt talat så kände jag mest ”Jaha”, kollade noga alla stretchövningar o dylikt vi skulle göra, betalade för grejerna o behandlingen och tänkte inte att det skulle göra någon skillnad. Placeboeffekten var klart negativ i detta fallet.

I alla fall. Korsbensgrejen fixade Stefan ”för hand”, jag såg inte för jag fick stå på andra sidan med ryggen mot en vägg o hålla emot så mycket jag bara orkade och sedan fick Tiger chockvågor (just det och inget annat, gud vad många olika det finns) över området för att ligamenten o allt skulle tillfriskna snabbare typ. Tydligen hade de testat lite olika typer av behandlingar för att rätta till korsbensgrejen men detta var den där hästarna blev minst påverkade o kom snabbast tillbaka. Sedan fick vi noggranna instruktioner som filmades (så sjukt smart!!!) om stretchövningar för fram o bakben o massage över rumpan. Ut o promenera en runda innan lastning o efteråt frågade Stefan om han varit trött i början av rundan. Och ja, jag undrade vad det var med honom för så långsamt har han inte gått på år o dag. Den negativa placeboeffekten även där! Efter behandlingen var det vila 2 dagar, skritt 3 dagar och joggning 3 dagar sedan rida som vanligt.

Återbesök efter 2 veckor. Klump i magen. Stefan hör hemma i Kungsbacka. Ännu längre bort än Spångfors. Receptionen hade inga andra dagar med resor neråt så det var bara att boka. Jag började seriöst gråta när jag hade bokat tiden. Alla mina semesterdagar, all min flex o alla dagar mina snälla chefer o arbetskamrater ställt upp o ändrat om så jag fått ledigt för alla vetresor dessa 2 år och nu var vi dessutom i en kampanj på jobbet där man inte kan få ledigt. Men jag hade sådan sjuk tur att jag dels jobbade dagtid och dels fanns en person som kunde byta av mig de sista timmarna av någon lycklig anledning.

1 juni fick vi tid 16.30 (de behandlar bara hästar på onsdagar). Hyrde en B-korslastbil, stressade som ett svin och stack från jobbet 11.30. Det var typ 27 mil enkel resa, urk. Stannade i Falkenberg på väg upp o ner, lastade ur min fina lilla grå vid McD så han kunde kissa o beta lite när vi ändå hämtade upp mamma som följde med. Framme vid Vita Husen strax innan 16, alltså vilket ställe!

Tiger fick springa på lina i alla gångarter och såg jättefin ut bak, woho! Vänster fram var en sträckning men inget jätteallvarligt så chockvågor över korsbensgrejen (det sa han förra gången att det skulle vara en behandling till, därav åb efter 2 veckor) och sträckningen. Några extra massage o stretchövningar för den. Sedan ville han se honom om typ 6 veckor. Lättnaden att inte behöva bila knappt 60 mil återkommande gånger var enorm….! Hade sett framför mig att det skulle vara sådär varannan vecka ett tag framöver.

Det mest intressanta med detta var dock när jag berättade om diagnosen vid första besöket för mina för tillfället två tränare. Jag hade aldrig hört om det innan. Båda två bara ”Jaha!”. Och sen när de såg hästen resp red den (Anna red 2 gånger mellan besöket o återbesöket) så var liksom det där problemet med att han inte ville använda höger bak inte bortblåst men alltså det var en helt annan häst. Och när jag nu rider så känner jag inte alls av det där ”bromsiga” i höger varvet, det gick över typ direkt efter första behandlingen. Det är coolt på riktigt. Han har heller inte tappat det där bakbenet något mera sedan dess. Något jag inte hade lagt märke till innan, tänkte bara att han inte använde det/var trött i det men när Stefan påpekade det så insåg jag i efterhand helt kopplingen.

Nu känns det som att lilla grå äntligen fått bli frisk på riktigt! ❤

 

 

 

 

Publicerat i Tigerhälsa | Leave a Comment »

Halvårsuppdatering!

12 maj, 2016 av theconnemara

Får väl fortsätta denna blogg med ett uppdateringsinlägg 🙂

Tiger började alltså sättas igång 19 dec och han var så himla pigg…! Jätteglad och bitvis blev han till och med lite het. Jag har alltid varit väldigt feg med att använda tyglarna när jag rider, han en envis förmåga att bara liksom bli lite hängandes i dem, rädd för att ta igenom något och glömmer av att lätta. Jag har ALLTID haft mer i ena tygeln även om det varierat vilken men det är alltid en tygel där jag velat kunna släppa utan att hästen rätar ut sig men jag har aldrig lyckats. Precis som det alltid, hela tiden, varit ett håll jag inte kunnat ställa hästen i nacken åt. Nu hade jag gett mig den på att fila på detta på egen hand när vi ändå skulle sätta igång lugnt o stilla hemma på grusvägarna (jag är obotligt feg att köra med häst i släp vintertid). Vi hade fått känslan i somras och jäklar alltså, helt plötsligt kunde vi på egen hand också 😀 Jag kunde äntligen få Tiger att vara rak i kroppen när vi red skänkelvikning både över vägen och med framdelen längs vägen och allt som oftast kunde jag välja vilken tygel jag ville lätta på men med bibehållen ställning i nacken och bogarna hyfsat på plats, woho! Tiger tyckte dock det var lite för mycket petande i hans framfart och ibland kokade det över i hjärnan och han visade att han kunde backa så snabbt att det luktade bränt, oups. Det gick dock snabbt över när han fick trava lite mera o fick lite mer ro i kroppen, fortfarande sådär härligt mycket mera på plats än någonsin tidigare.

Efter 2 månaders långsam igångsättning med pass under 1 h hemma på grusvägarna, mycket skritt och någon kort galopp i varje kändes han pang bom jättedålig att rida en dag. Eller rättare sagt, han kändes som han alltid gjorde tidigare sådär lite motsträvig i skritten och när jag började trava kändes det bara markbundet och konstigt. Någon dag senare testade vi igen och då kändes han bättre tills vi galopperat en snutt o då ville han inte gå längre igen. Tillbaka till Spångfors 11 mars och han visade lite på bandet på höger bak- och framknä o lite på UL. När höger framknä sprutades var ledvätskan dock riktigt mörk och ful 😦 Höger bakknä hade en liten inflammation som också sprutades men korsbandet såg bra ut. Detta kändes lite deprimerande då jag tyckt han känts förhållandevis jämn att sätta igång och hade gått lugnt hela tiden. Matte påbörjade nytt område att sätta sig in i = ledtillskott. Vilken djungel 😮 Hann knappt börja på div ”alternativa” behandlingar innan lilla hästen friskförklarades på återbesöket 3 veckor senare, 1 april utan aprilskämt 😀

När Tiger behandlades på den första kliniken 2014 så sprutades höger hasled vid ett tillfälle. När jag höjde veterinärvården på försäkringen året därpå fick han en reservation på den leden som bara gick att ta bort mha böjprov och longering, något som Spångfors inte gör. Vi åkte därför till Omma 12 april och första anhalt var longering på djupt underlag. Tiger var ojämn redan första varvet och blev bara mer och mer halt på höger bak, båda varven. På böjprovet reagerade han också högt på höger bak. Med duktig personal (!) lyckades de faktiskt bedöva knäet men det gjorde ingen större skillnad. Teorin var ngn typ av muskelskada och jag undrade hur mycket som egentligen var skada vs att det där benet varit skadat och inte använts korrekt på ca 2 år. Ordinationen blev fortsatt igångsättning och Ulrike ville se honom riden lite längre fram.

Dagen efter var det sadelprovning och efter att ha köpt 2 nya sadlar förra sommaren, fått ställa in x antal besök pga skadad häst och att det nu är ännu svårare att få tid så åkte vi dit på vinst eller förlust då jag redan visste att hoppsadeln inte fungerade som den var. Han kändes inte så tokig alls att rida på böjda spår i ridhuset, dressyrsadeln fick mycket väl godkänt och hoppsadeln fixade vår underbara Anna till så att vi kunde rida in den (haha) bättre för att återkomma o kolla den igen längre fram. Skönt att åtm ha 2 sadlar att sätta igång hästen med, äntligen.

Veckan efter, 19 april, fyllde Tiger 12 år ❤ Vart har alla åren tagit vägen?! 9.5 år har jag fått vara hans matte, jösses. Han som innan dess var den enda jag inte riktigt gillade på stuteriet för han var så reserverad.

27 april fick vi äntligen ihop tiden med vår andra Anna (Hassö) och som tidigare så red hon honom först o så fick jag rida lite efter. Han hade tydligen bytt sida, yay, och kändes rätt bra. Och som vanligt kändes han ju megamkt bättre när Anna ridit 😀 Lite bromsig i höger varv men jag kan köpa att det är en styrkefråga.

Eftersom ev muskelskador i höger bak undersöks mha UL och jag ändå var lite oroad att han sabbat korsbandet igen så åkte vi såklart en sväng till Spångfors igen. Tänker inte räkna hur många gånger vi varit där senaste 1.5 åren 😉 3 maj fick vi lift med en stooor pålle och hela benet från SI-led till kota ULades en bra stund men inget hittades. Ödmjuka Per avslutade lite fint med att ”Du får nog lita på Anna i  detta läget” om att det kändes som att det var en ojämnhet pga att han skyddat och sparat det skadade benet så länge. Pga hans hopplöst nojiga matte har vi nu bara ett besök kvar (ETn och massören har redan varit här o konstaterat honom jättefin, nog bäst hittills genom alla år även om det aldrig varit ngt stort, samt pysslat om höger bak lite extra) hos en osteopat (Stefan från Hälsa o Helhet i Kungsbacka) till helgen som vi blev tipsade om och som även fick tummen upp av Spångfors. Vi behöver dock bara åka till Ängelholm, härligt 😀

Tiger har gått ”lite mera” typ varannan dag sedan 24 april och hittills känns han faktiskt jättebra! Vi har åkt i väg o ridit i lite backar o vatten vilket vi tänkt fortsätta med 1 gång i veckan Hemma har vi en liten gräsbacke vi stillsamt och noggrant skrittar rakt ned- och uppför upprepat antal gånger så fort det ska vara en lugnare dag. 1 gång i veckan åker vi till Anna och Sabrina där de rider först den som är tillgänglig och sedan rider jag lite efter. Senast nu i veckan fick Tiger tom hoppa en lite stock med Sabrina 😀

Detta kommer nog bli en lite ”tråkig” blogg utan bilder, jag är inte så teknisk 😮 Vi får se. Den som vill se desto mer bilder och uppdateringar kan följa oss på Instagram här: https://www.instagram.com/theconnemara/

 

 

 

 

Publicerat i Tigerhälsa | Leave a Comment »

29 september 2015

7 februari, 2016 av theconnemara

Ett revolutionerade datum! Faktiskt. Tyvärr också första passet sedan friskförklaringen (den 21 september 2015) Tiger kändes tydligt ofräsch igen. Hela 9 dagar fick han vara frisk/kännas frisk. Pga mina jobbtider och möjlighet att få tid hos vet så drog det lite ut på tiden men anledningen till ofräscheten var den samma som förra gången, korsbandet höger bak. Denna gången mer som en inflammation och även pyttelite inflammation i leden konstaterades 28 oktober. Återbesök 7 december och sedan igångsättning 19 december.

Åter till det revolutionerande. Vi var på träning hos Hassö på förmiddagen men denna gången ville jag testa att rida själv från början första gången. När vi började rida fram satt hon o galopperade Bernie. Jag minns så väl att jag tänkte att sådär lugnt och avspänt vill jag lära mig galoppera min lilla grå, ”om 10 år så kanske!” tänker jag alltid. Hon bara satt där o hästen kunda göra små steg, vända o byta o böja utåt o inåt o det var bara samma lugna rytm hela, hela, hela tiden.

Redan när vi började trava så var känslan väldigt annorlunda och våra övningar från förra gången kändes bra och Anna tyckte han såg jämnare ut. Han kändes liksom kort i kroppen, ihop och framme, lätt o rida, härlig känsla! Sedan tror jag vi fattade vänster galopp först. Jag har i alla fall inget minne av högergaloppen men det är höger varv jag alltid har sådan ångest över så jag har aldrig några (bra) minnen av det varven, fortfarande, efter ett ridpass. Vi fattade i alla fall galopp och jag försökte som vanligt göra det i ett så bra läge och på ett så bra sätt som Anna försöker få in i min ridning och denna gången bara funkade det! Lugnt och stilla, fattade han galopp under mig och fortsatte galoppera så som han känts i traven, ihop, lätt i handen o utan den där jobbiga känslan av att varje galoppsprång blir längre o längre tills han helt faller isär i trav. Det var så jäkla häftigt att det går liksom inte att beskriva! Är helt övertygad om att det hjälpte åtminstone mig väldigt mycket att rida fram samtidigt som Anna red. Ofta känns det som att hittar jag bara en bra känsla i kroppen så faller många mer ”teoretiska” grejer jag försöker lära mig att göra/tänka på (eller inte göra…) lättare på plats. Min fina, lilla snälla häst ❤

Det var när vi bröt av till trav efter lite galoppjobb som han var tydligt ojämn bak när jag vände höger. Enligt Spångfors var det inget han kunde gjort där och då under träningen men däremot kan han säkert ha använt bakbenen på ett annat vis när han kändes så annorlunda i galoppen så att det stört skadan och därför visat sig när man bröt av. Ja sen blev det ju vila under hösten som beskrivet ovan. Ändå en väldigt lätt vila att ”genomlida” efter alla, för oss, enorma framsteg bara under den korta rehab/igångsättningen vi haft under sommaren. Det kändes liksom som att vi kommit på rätt spår igen! Måtte hästen bara sluta busa som en galning i hagen och skada det där knäet.

Publicerat i Dagens äventyr! | Leave a Comment »

Lite generell update

26 september, 2015 av theconnemara

Behöver skriva ett längre inlägg som utveckling på förra men det får kanske bli längre fram. Det är bra att tänka efter men ibland måste man bara göra också. Nu har jag väl lite kommit till ”bara göra”-läget o vill hellre plita ned hur det fungerar. Men först en generell update för att det inte ska bli helt lösrykt info i förhoppningsvis fortsatta inlägg. Jag är inte riktigt vän med o blogga från datorn men från mobilen är det så himla långsamt. Korta kommentarer o mest bilder finns på Instagram: https://instagram.com/theconnemara/

Tiger var alltså konvalescent över vintern pga en hagskada i ett korsband o efterföljande sekundära ledhältor fram. Blev friskförklarad tidig vår, sattes igång långsamt, hann med lite tömkörning, centrerad ridning, dressyr- o terrängträningar o anmälde oss till våra två första riktiga tävlingar i juli (jag räknar inte Div 2 dressyr när han var 5 o 6 år gammal o egentligen inte ens redo att galoppera på en ridbana ;)), en stilterräng (ST80H) hos Ted och en debutant (försöker lära mig att man säger H90 i denna moderna tid :p) i Öved.

Ville åka o rörelsekolla för säkerhetsskull o då var han halt igen fram. Strök alla inbokade träningar o tävlingar på vägen hem från veterinären och fick en extremt viktig aha-upplevelse. Nu var det jag som hade ridit min häst halt och ingen i vår omgivning hade sett det. Fokus blev och är fortfarande att:

  1. Åka till Spångfors regelbundet (såklart då på återbesökstid nu i somras men även att fortsätta kolla utifrån hur mycket han går. Nu har vi ett besök om 8 veckor inbokat efter friskförklaringen eftersom det uppenbarligen är skitsvårt o se på min häst att han är halt. Hoppa verkligen han är ok då för att köra så långt när det är mörkt o ev tråkigt väglag är inte något jag ser framemot. Sen är tanken att med lugnare arbete under vintern så kan vi ta nästa besök framåt våren igen.
  2. Åka så ofta som möjligt till vår räddare i nöden Anna Hassö o får hjälp både från ryggen och från marken att hitta den där raka och bäriga hästen som inte skadar frambenen. Sedan första besöket har vi varit där i princip en gång i veckan de veckor han ridits i alla gångarter (konvalescensprogrammet för ledbehandlingar hos Spångfors hittar ni här: http://www.euro-vets.com/page/pagef41b.html?id=10 vilket vi följt slaviskt förutom sista gången då alla jävla (får bli eget inlägg, om jag pallar) sadelproblem krävde lite sadelprovning) och det har verkligen varit det som hjälpt oss ur den här onda cirkeln med att springa fint med vikten på höger fram istället för på bakbenen.

Under igångsättningen i våras letade jag efter någon som kunde tömköra Tiger, jag suger på att hantera tömmar, ville inte belasta min snälla stallkompis med det hela tiden även om hon gör det suveränt bra. Känner att det blir sjukt mycket namedropping här men annars blir det så rörigt o referera till mina tankar i vidare inlägg. Tog kontakt med Anna Sundström som tömkörde några gånger och jag hann även med o rida två lektioner för henne, äntligen grundridning på riktigt!

Vidare letar jag som alltid efter någon som kan hjälpa mig med min (sneda) sits. Har hittat en sjukt bra sjukgymnast (som är ryttare dessutom!) på Idrottskliniken i Lund och jag vill ha med det upp på hästryggen. Fick tips av min hovslagare (Annsofie, http://grawelli.se/index.html) om en tränare som höll på med både Feldenkrais och Centrerad ridning och när Annsofie ridit en lektion o var nöjd så bokade vi in en helgkurs (http://stallylvaiskåne.hemsida24.se/centrerad-ridning/veckoslutskurser-16521879) båda två, jag litar på henne omdöme 😀 Kursen hos Stall Ylva i Skåne var superanorlunda och gav väldigt myckert mersmak. Åker på en helgkurs till även om vi då bara gjorde ett pass/dag pga relativt nybehandlad häst o såklart arbete anpassat till det samt bokar in ett par datum under hösten tillsammans med några till från sommaren för dagskurser.

Och nu är vi väl ungefär där att vi åker till Hassö typ en gång/vecka, Tigers sen i somras nya medryttare Alice rider för Sundström (jag vill gärna hinna med att rida för henne också framöver, får se hur det går ihop) och så har vi hunnit med en trevlig lördag på kurs för Ylva o har två datum kvar längre fram. Jag gillar att kunna få input från flera håll på olika saker. Hassö rider Tiger så att han får hjälp o sedan får jag hjälp o ”rida vidare” på det, han blir rak, stadig och använder kroppen mer korrekt, jag upplever att jag får betydligt mer användbar info och känsla för speciellt en rakare/jämnare ridning o arbete än vad jag fått tidigare. Sundströms första träning fick vi iprincip enbart göra övergångar mellan halt o skritt och halt o trav, då var det apsvårt att få till även om det ju såklart är helt logiskt och självklart även för mig sedan många år, och ändå har jag aldrig fått det o fungera. Jag ska ge en lätt hjälp o få korrekt respons till nästa hjälp, en grundförutsättning ju! Nu har jag fått in det lite mer i kroppen o jäklar vilken skillnad. Ylva fokuserar i princip enbart på vad jag gör i kroppen o det är typ så jäkla små detaljer att jag förstår kanske 1/3. Nu efter ett par gånger har jag betydligt lättare att hänga med. I början kändes det väldigt konstigt men många grejer var så bra att det liksom var helt omöjligt att inte vilja träna mer.

I vinter hoppas jag AR-tränaren Elise jag berättat om tidigare kommer ha lite träningar om väglaget blir tråkigt så att man inte vill köra släp till Hassö. Hade gärna ridit även för henne mer regelbundet men man hinner ju inte hur mycket som helst dumt nog. Hade även varit kul o klämma in lite träning för Sundström om hon hinner med både mig o Alice. Både Elise o Sundström kommer hem till oss o vår granne har ett litet ridhus vi får vara i, så jäkla najs att kunna träna även om det blir dåligt underlag ute eller man inte kan på tider då det är ljust.

Publicerat i Dagens äventyr! | Leave a Comment »

Older Posts »